lördag 10 maj 2008

Intervju med en ung ateist: del 1

Att vara ateist i Sverige idag innebär, om man vill följa med, bland annat:


Jag bestämde mig för att ställa lite frågor till min första, och hittills enda gästskribent här på Om religion. Robin går på gymnasiet, och jag tyckte det kunde vara lite intressant att höra hur livet som uttalad ateist är i dagens ungdoms-sverige, för att kanske få en inblick i hur det kommer att vara i morgondagens vuxen-sverige.

"Robin - berätta lite om din bakgrund"
Jag föddes 1990 i Eskilstuna, och flyttade vid 1-2 års ålder till den lilla orten Kvicksund. Där bodde jag tills för något år sedan, då jag flyttade till en annan ort i samma stad. Nu går jag andra året på säkerhetsprogrammet på S:t Eskils gymnasium (samma gymnasium som rockbandet Kent gick på), och är alltså 18 år och humanist.

"När kom du fram till att du var ateist?"
Jag har nog alltid varit ateist. Jag minns att jag frågade min far på väg hem från dagis om han trodde på Jesus, och fick då svaret att han trodde att han funnits, men att han inte riktigt trodde på de "under" som bibeln påstår att han åstadkom. Jag tyckte redan då att min far var en jubelidiot som överhuvudtaget trodde på hans existens. Nu vet jag ju att Jesus förmodligen har funnits en gång, och jag delar min fars uppfattning, genom att förneka Jesus förmåga att få blinda att se, etc. Alla människor föds ju till ateister, men väljer senare att tro på något. Jag själv
valde istället att inte tro på något övernaturligt och har på det sättet alltid varit ateist. Jag har nog alltid varit intresserad av religion som ett fenomen, och alltid gett mig in i debatter som handlar om religion i allmänhet. När jag var liten kände jag inte till begreppet ateism, men om jag skulle ha gjort det så skulle jag erkänt mig som det, utan tvekan.

”Vet dina kamrater på skolan om att du är ateist? Hur är det i så fall ansett på din skola?"
Absolut. De vet även om att jag är humanist, och det är verkligen inte någonting som jag skäms över, tvärtom. De är mest nyfikna om humanism som en livsåskådning. Men det är inte bara positivt, jag har även fått frågan "vad tror du på egentligen", när jag yttrade mig om att vi människor inte har någon själ som definition på något inre i människan. Jag svarade helt enkelt att jag tror på det som det finns förnuftiga skäl att tro på, och det är inte någon övernaturlig gud. På skolan i sig råder det ganska stor acceptans vare sig man är religiös eller ateist, så där har jag inte stött på några som helst problem. Problemet kan i så fall vara att min religionslärare faktiskt är kristen, vilket försvårar lite i just det ämnet, såklart.

”Hur ser dina kamrater på livsåskådningsfrågor? Finns det några religiösa grupperingar i din närhet?”
De flesta är väl agnostiker eller ateister, mest agnostiker. Det är ganska få i min närhet som känner samma engagemang i religions- och livsåskådningsfrågor. Vissa kan ha svårt att förstå varför jag visar detta intresse när jag inte är religiös själv, vilket bara handlar om okunnighet bland dem. De som klassar sig som agnostiker i min närhet bryr sig inte särskilt mycket om religion eller livsåskådningar, vilket i sig är ganska synd. Jag känner inte så väldigt många kristna, men visst stöter man på dem då och då.

”Vad vill du uppnå med din utåtriktade humanism?”
Till att börja med vill jag höja medvetandet hos de som inte förstår varför man kan ha något emot religionen som ett fenomen, människor som verkligen inte kan begripa att religion gör levnadssituationen betydligt sämre för extremt många människor. Jag vill få folk att förstå att religion inte går hand i hand med mänskliga rättigheter, och det är väl det varje samhälle vill sträva efter? Humanisterna har ju ett gäng olika punkter som de/vi arbetar mot. Jag själv har ”propagerat” lite för humanisterna, i och med en del broschyrer som jag delat ut på skolan. Jag vill helt enkelt få folk att förstå att Sverige inte är helt sekulariserat ännu, och att det fortfarande finns saker kvar att göra. Människor ska självklart få tro på vad de vill, det är viktigt. Men deras tro ska inte behöva leda till andra människors lidande, precis som det gör i många, många länder idag.

Se även mitt uppföljande inlägg: Intervju med ung ateist: Del 2

Andra bloggare om:
,,, , , , , ,
,

16 kommentarer:

Gunnar i Stockholm sa...

Det är verkligen tragiskt att läsa din intervju med dig själv. Du lever i ett andligt mörker, utan hopp om ett liv bortanför den synliga världen.

"Gud har lagt evigheten i våra hjärtan", skriver Predikaren. Vi är i det avseendet födda med förmågan eller viljan att tro på Gud. Det är hans avsikt med människans liv.

Den stora sorgen och tragiken är att en del människor så uppenbart vänder Gud ryggen, trots att hela tillvaron är ett vittnesbörd om hans existens.

Det är i alla fall positivt att du inte förnekar Jesus som historisk person. Den stora frågan är vem du tror att han var och är.

Sökte han helt enkelt sin egen ära och berömmelse? Nej. Han ärade alltid sin Fader, "han som hade sänt honom". Var han bara en dåre? Nej, ingen dåre skulle kunna förvandla människors liv på ett så påtagligt och positivt sätt.

Är Jesus och berättelserna om hans liv, död och uppståndelse bara skrönor och fantasier? Nej. De många vittnesbörden talar sitt klara och tydliga språk. Evangeliernas skildringar är sanningsenliga.

Flera av Jesus egna lärjungar gick till och med i döden för sin tro och övertygelse på den uppståndne Jesus. Och under de senaste två tusen åren har oräkneliga kristna månniskor förföjts och dödats för tron på sin Mästare och Gud.

Skulle de göra det om de hade tvivlat på Jesus och hans löften? Knappast.

Läs Nya testamentet med öppna ögon och sinnen! Då kan du göra samma fantastiska upptäckter som så många andra före detta ateister eller agnostiker!

Gunnar i Stockholm sa...

Jag vill rätta mig själv på en punkt: I hastigheten uppmärksammade jag inte att du hade intervjuat en annan person. Jag ber om överseende med misstaget.

Matte sa...

Gunnar. Gå och lägg dig. Om du en gång till antyder att jag ljuger om min eller Robins identitet så bannar jag dig härifrån. Du är patetisk i ordets rätta bemärkelse. Har du hört talas om att du inte skall bära falsk vittnesbörd?

Matte sa...

Ursäkten godtagen, även om din snabba slutsats kring tvivel av min ärlighet inte direkt gör att du stiger som moralisk förebild i mina ögon.

Matte sa...

För övrigt - sluta predika på mitt forum och håll dig till de diskuterade frågorna, eller de aktuella inläggen.

Gunnar i Stockholm sa...

Vad menar du med uppmaningen om att "sluta predika" och att "hålla dig till de diskuterade frågorna"?

Handlade inte din intevju med Robin om hans ateistiska tro? Och var inte det på sitt sätt en "predikan" för ateism? Med ditt sätt att använda orden är bägge inläggen lika mycket en "predikan".

Det vore bättre och mer konstruktivt om du bemötte mitt inlägg med argument i stället för att bara kalla det för "predikan".

Matte sa...

Du har inga belägg för det du skriver i ditt inlägg - som efter en kortare inledning bara handlar om att du vill predika.

"Var han bara en dåre? Nej, ingen dåre skulle kunna förvandla människors liv på ett så påtagligt och positivt sätt."

Anhängarna av Davidsekten i USA tyckte säkert det var positivt att vara med i sekten. De gick i döden för sin herre. Jag kallar honom en dåre.

Alltså:
"Skulle de de göra det om de tvivlat på Jesus och hans löften? Kanppast." Säger du.


Fullt möjligt att de inte tvivlade en sekund på Jesus löften (vilka löften det nu eventuellt var, jag tror inte många sekunder på alla de detaljer som berättas om Jesus och hans lärjungar i bibeln).

Menar du att deras tro är ett bevis på Jesus gudomlighet? Att det ens är något som gör Jesus gudomlighet trolig?

Betyder det att sektledaren för sekten som trodde det skulle bli upphämtade av ett rymskepp för några år sedan, som sedan begick kollektivt själmord troligen är gudomlig, och att de verkligen blev hämtade av ett rymdskepp?

Dina argument är faktiskt rätt... i brist på ett bättre ord, ihåliga.

Så sluta predika i termer av påstådda detaljer kring en person

Gunnar i Stockholm sa...

Matte, varför tar du en liten obskyr religiös grupp som Davidssekten som kritik mot kristen tro? Den här sekten är ju helt väsensfrämmande för den klassiska, kristna tron som har praktiskerats under de senaste två tusen åren. Den har nämligen knappast ingenting gemensamt med det budskap som Jesus förkunnade.

Att använda den här sekten som argument mot kristen tro blir därför ett mycket ihåligt resonemang, för att bruka din egen terminologi. Folkmördarna Stalin och Hitlar med flera diktatorer var visserligen ateister, men det betyder inte för den skull att alla ateister är mördare.

Gvetvis tror varken du eller andra ateister på Jesus och de mirakler som berättas om honom. Sådan är ju ateismen till sin natur. Den förnekar allting som har en utomvärldslig (övernaturlig) begreppsvärld. Däremot är det ingen självklarhet eller någon slags naturlag att förneka övernaturlighet, där existensen av Gud ingår som en del.

Kristen tro är i sig knappast något bevis på Jesu gudomlighet. Därom är vi överens. Däremot står Bibelns historieskrivning och berättelser i samklang med den erfarenhet av ett liv med Gud som ett par miljarder människor på vår planet kan vittna om.

Som du säkert vet går det inte att strikt vetenskapligt bevisa att Gud finns, lika lite som det går att bevisa motsatsen. Det går inte att sätta Gud under ett mikroskåp. Kristen tro är en välgrundad övertygelse om att Jesus har levt, dött och uppstått för att människan inte ska förgås utan ha evigt liv genom tron på honom.

Jens sa...

Det jag har läst om många historiska personer (ex Buddha) är att fakta tenderar att bli fakta + historier/myter.

Hur kan Gunnar t.ex. veta om Bibeln och nya testamentet inte är fakta runt en vis man vid namn Jesus som kände sig en med världen, ihop blandat med myter och överdrifter?

Buddha sa själv att han inte trodde på gudar och gick t.ex. emot kastsystem... efterföljare har gjort många andra tolkningar. Idag predikar man till gudar i många buddhistiska länder.

Matte sa...

Gunnar - läs mitt inlägg igen. Du ställde några frågor där du antydde e att det som står i bibeln om Jesus måste vara sant på grund av x y och z. Jag svarade på dina frågor med liknelser gällande andra karismatiska sektledare.

Du verkar inte ha förstått att jag inte kritiserade kristen tro med parallellen till Davidssekten. Jag påpekade bara felaktigheten i dina argument.

Robin Bolinsson sa...

Först och främst vill jag klargöra att Hitler inte var ateist, han var djupt troende. För det andra så var det inte ateismen som stog till grund för de stora dödssiffrorna kring Stalin, eftersom ateism inte är en idelogi. Vad som i själva verket hände var att själva kommunismen blev en typ av religion.

Vad som är sorgsligt är att ni kristna alltid säger att det är synd om oss, som lever i - som du väljer att kalla det - "ett andligt mörker, utan hopp om ett liv bortanför den synliga världen."

Det är sant att jag inte tror på ett liv efter döden. Jag tar istället tillvara på det liv jag har nu, och jag skulle verkligen inte kalla det att leva i ett andligt mörker, snarare tvärtom. Skulle mitt önsketänkande få mig att tro att det fanns ett liv efter detta, så skulle jag inte vara lika motiverad att ta tillvara på tillvaron och min vardag.


... varför tar du en liten obskyr religiös grupp som Davidssekten som kritik mot kristen tro? Den här sekten är ju helt väsensfrämmande för den klassiska, kristna tron som har praktiskerats under de senaste två tusen åren. Den har nämligen knappast ingenting gemensamt med det budskap som Jesus förkunnade.

Jag tycker att det var en väldigt bra jämförelse.
Läs bara Matt 10:37;
"Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig."

Är inte det en typisk grej som sekter brukar köra med? Bryta upp kontakten med vänner och familj?

Oskar... sa...

Oj, kul inlägg!(Bra blogg i övrigt också förresten) Inte ofta man hör om ateister i sin egen ålder. Ditt gymnasium verkar dock ganska mycket mer öppet inställt till religionsfilosofisk frihet än mitt eget Robin. Dessuom skiljer vi oss på uppväxtpunkten då min släkt är ganska kristen av sig. Fram tills efter konfirmationen var jag helt inne på att följa samma väg, sedan har det gått åt andra håll.

Robin Bolinsson sa...

Skönt att höra att förnuftet segrade (=
Är du också humanist? På vilket sätt påverkade en religiös uppväxt dig? Vad är det för skola du går på egentligen, och vad har de för inställning?

Kul med likasinnade (=

Matte sa...

Oskar: Om du har lust att svara på lite frågor utifrån din bakgrund och kring din gymnasieskola så tycker jag det vore intressant. Du skulle tex kunna börja med att skriva ned svaren på de frågor jag ställde till Robin. Jag publicerar gärna det som ett inlägg. Du kan maila mig på den adress du hittar uppe till höger på bloggsidan.

Oskar... sa...

Skriver gärna ihop en liten tillbakablick och funderar över frågorna.
Ett mail trillar nog in i morrn. Innan man lägger sig finns det ett evolutionsprov att plugga på. Av princip och intresse borde man ju lägga lite tid på det.

Matte sa...

Gör du så Oskar. Lycka till på provet.