Intervju med en ung ateist: del 1

Att vara ateist idag i Sverige innebär, om man vill följa med, ofta att läsa på kring debatten om humanism kontra fundmanetalism, läsa lite bloggares åsikter och förundras över hur utbrett det magiska tänkande fortfarande är idag. Att behöva stå ut med diverse fördomar, som att vi exempelvis är torra och icke existentiella i vårt tänkande. Att stå ut med fördomar mot de som inte passar in i den aktuella heliga skriftens traditioner samt naturligtvis att hänga med i debatten om Intelligent Design i USA och här hemma. Hur kommer det att vara om tio-tjugo år?

Jag bestämde mig för att ställa lite frågor till min första, och hittills enda gästskribent här på Om religion. Robin går på gymnasiet, och jag tyckte det kunde vara lite intressant att höra hur livet som uttalad ateist är i dagens ungdoms-sverige, för att kanske få en inblick i hur det kommer att vara i morgondagens vuxen-sverige.

"Robin - berätta lite om din bakgrund"
Jag föddes 1990 i Eskilstuna, och flyttade vid 1-2 års ålder till den lilla orten Kvicksund. Där bodde jag tills för något år sedan, då jag flyttade till en annan ort i samma stad. Nu går jag andra året på säkerhetsprogrammet på S:t Eskils gymnasium (samma gymnasium som rockbandet Kent gick på), och är alltså 18 år och humanist.

"När kom du fram till att du var ateist?"
Jag har nog alltid varit ateist. Jag minns att jag frågade min far på väg hem från dagis om han trodde på Jesus, och fick då svaret att han trodde att han funnits, men att han inte riktigt trodde på de "under" som bibeln påstår att han åstadkom. Jag tyckte redan då att min far var en jubelidiot som överhuvudtaget trodde på hans existens. Nu vet jag ju att Jesus förmodligen har funnits en gång, och jag delar min fars uppfattning, genom att förneka Jesus förmåga att få blinda att se, etc. Alla människor föds ju till ateister, men väljer senare att tro på något. Jag själv
valde istället att inte tro på något övernaturligt och har på det sättet alltid varit ateist. Jag har nog alltid varit intresserad av religion som ett fenomen, och alltid gett mig in i debatter som handlar om religion i allmänhet. När jag var liten kände jag inte till begreppet ateism, men om jag skulle ha gjort det så skulle jag erkänt mig som det, utan tvekan.

”Vet dina kamrater på skolan om att du är ateist? Hur är det i så fall ansett på din skola?"
Absolut. De vet även om att jag är humanist, och det är verkligen inte någonting som jag skäms över, tvärtom. De är mest nyfikna om humanism som en livsåskådning. Men det är inte bara positivt, jag har även fått frågan "vad tror du på egentligen", när jag yttrade mig om att vi människor inte har någon själ som definition på något inre i människan. Jag svarade helt enkelt att jag tror på det som det finns förnuftiga skäl att tro på, och det är inte någon övernaturlig gud. På skolan i sig råder det ganska stor acceptans vare sig man är religiös eller ateist, så där har jag inte stött på några som helst problem. Problemet kan i så fall vara att min religionslärare faktiskt är kristen, vilket försvårar lite i just det ämnet, såklart.

”Hur ser dina kamrater på livsåskådningsfrågor? Finns det några religiösa grupperingar i din närhet?”
De flesta är väl agnostiker eller ateister, mest agnostiker. Det är ganska få i min närhet som känner samma engagemang i religions- och livsåskådningsfrågor. Vissa kan ha svårt att förstå varför jag visar detta intresse när jag inte är religiös själv, vilket bara handlar om okunnighet bland dem. De som klassar sig som agnostiker i min närhet bryr sig inte särskilt mycket om religion eller livsåskådningar, vilket i sig är ganska synd. Jag känner inte så väldigt många kristna, men visst stöter man på dem då och då.

”Vad vill du uppnå med din utåtriktade humanism?”
Till att börja med vill jag höja medvetandet hos de som inte förstår varför man kan ha något emot religionen som ett fenomen, människor som verkligen inte kan begripa att religion gör levnadssituationen betydligt sämre för extremt många människor. Jag vill få folk att förstå att religion inte går hand i hand med mänskliga rättigheter, och det är väl det varje samhälle vill sträva efter? Humanisterna har ju ett gäng olika punkter som de/vi arbetar mot. Jag själv har ”propagerat” lite för humanisterna, i och med en del broschyrer som jag delat ut på skolan. Jag vill helt enkelt få folk att förstå att Sverige inte är helt sekulariserat ännu, och att det fortfarande finns saker kvar att göra. Människor ska självklart få tro på vad de vill, det är viktigt. Men deras tro ska inte behöva leda till andra människors lidande, precis som det gör i många, många länder idag.

Andra bloggare om:
ateism,sekulärism,Tidningen Dagen, humanism, moral, religion, bibeln, Unga Humanister, ungdomar
, Intelligent design