Icke minigolfande leder till folkmord

Jackie Jakubowski skriver i dag i Dagen en relativt balanserad artikel där det faktiskt ges credit för Humanisternas arbete mot förtryck i religionens namn. Men för att platsa i Dagen måste man naturligtvis ändå ta till Nazistreferenser när man pratar om det sekulära (humanistiska?) samhället.

"Men samtidigt är det av vikt att inte glömma att ett sekulariserat samhälle inte är någon garanti för tolerans och fredlig samexistens. Det senaste århundradet har bevittnat två sekulära ideologier - kommunismen och nazismen - i vilkas namn tiotals miljoner liv har släkts."

Halmgubben är uppenbar. Det är inte i Humanismens namn som människoliven spillts. Det finns inget i den humanistiska livsåskådningen som talar om våld eller intolerans. Så är inte heller fallet för de som kallar sig ateister. Att kalla sig ateist innebär enbart att man inte skriver under på uttalandet "jag tror att gud existerar". Hur man kan dra slutsatser kring individens övriga uppfattning och handlande utifrån detta är för mig och många med mig en gåta. Med samma argument som förs i artikeln kan man göra gällande att det det faktum att ledarna för ett samhälle (som för att liknelsen skall hålla måste vara en diktatur) inte spelar minigolf*, inte är någon garanti för ett fredligt samhälle präglat av icke våld. Slutsatsen som vi då som artikelförfattare vill att läsaren skall dra är att icke minigolfspelande leder till folkmord av grova proportioner.

För övrigt är det vida känt att Hitler var inspirerad av och använde ett kristet språk och hänvisningar till kristen mytologi. Läs exempelvis följande utdrag ur "Mein Kampf":

"I believe that I am acting in accordance with the will of the Almighty Creator: by defending myself against the Jew, I am fighting for the work of the Lord.."

Johan Hakelius visar i aftonbladet att den kristna "trenden" inom socialdemokratin och socialdemokratiska media håller i sig. I sin krönika betitlad "Missionärerna är inga trista fjantar" kommer han till missionärernas försvar. Som om det nu behövdes. Eller handlar krönikan egentligen om att han vill kasta skit på humanisterna och deras kampanj? Jag har ialla fall svårt att se någon annan poäng med artikeln.

*Vi antar här att Stalin och Hitler inte spelade minigolf.

Islam - en fredlig religion?

Dgs för ett nytt gästinlägg av Robin.

Hur många gånger har vi inte hört att islam är en fredlig religion, precis som vilken annan religion som helst (jag känner då inte till någon fredlig religion överhuvudtaget).

Jag vill nu en gång för alla sätta stopp för den myten, och istället påstå att islam är en direkt farlig religion, speciellt om man är bosatt i Iran; där föreslås det nu att det ska vara dödsstraff på att lämna islam, och även om du kallar dig sig själv för en profet.

För det första, man FÖDS inte till muslim, precis som man inte föds till kristen, jude, buddhist, hindu, etc..

Många pratar om hur "farligt" det kan vara med en sekularisering av ett samhälle, och det här är väl verkligen beviset på motsatsen...

Läs mer: Offentlig hängning i Iran.

Läs även andra bloggares åsikter om Islam, Dödsstraff, religionsfrihet

Amerikansk kyrka i desperation.

Som vi alla vet har kyrkan alltid tagit till diverse tjuvknep för att locka folk, men nu har de fullständigt gått över gränsen; de delar nämligen ut gratis bensin!

Inte nog med att de stödjer miljöförstöringen, de tror förmodligen också på att Jesus kommer att komma tillbaka inom ett visst antal år och återställa världen igen.

Hur långt skall kyrkan gå för att dra till dig svaga individer? Vad blir nästa steg? Att dela ut bilar?

Väl värt att nämna är också att detta inte är den enda församling som går i samma fotspår; http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151192

Intervju med en ung ateist: del 1

Att vara ateist i Sverige idag innebär, om man vill följa med, bland annat:

• att läsa på kring debatten om humanism kontra fundmanetalism
  
• att läsa lite bloggares åsikter och därmed förundras över hur utbrett det magiska tänkande fortfarande är idag
  
• att behöva stå ut med diverse fördomar, som att vi exempelvis är torra och icke existentiella i vårt tänkande
  
• att stå ut med fördomar mot de som inte passar in i den aktuella heliga skriftens traditioner
  
• samt naturligtvis att hänga med i debatten om Intelligent Design i USA och här hemma. Hur kommer det att vara om tio-tjugo år?

Jag bestämde mig för att ställa lite frågor till min första, och hittills enda gästskribent här på Om religion. Robin går på gymnasiet, och jag tyckte det kunde vara lite intressant att höra hur livet som uttalad ateist är i dagens ungdoms-sverige, för att kanske få en inblick i hur det kommer att vara i morgondagens vuxen-sverige.

"Robin - berätta lite om din bakgrund"
Jag föddes 1990 i Eskilstuna, och flyttade vid 1-2 års ålder till den lilla orten Kvicksund. Där bodde jag tills för något år sedan, då jag flyttade till en annan ort i samma stad. Nu går jag andra året på säkerhetsprogrammet på S:t Eskils gymnasium (samma gymnasium som rockbandet Kent gick på), och är alltså 18 år och humanist.

"När kom du fram till att du var ateist?"
Jag har nog alltid varit ateist. Jag minns att jag frågade min far på väg hem från dagis om han trodde på Jesus, och fick då svaret att han trodde att han funnits, men att han inte riktigt trodde på de "under" som bibeln påstår att han åstadkom. Jag tyckte redan då att min far var en jubelidiot som överhuvudtaget trodde på hans existens. Nu vet jag ju att Jesus förmodligen har funnits en gång, och jag delar min fars uppfattning, genom att förneka Jesus förmåga att få blinda att se, etc. Alla människor föds ju till ateister, men väljer senare att tro på något. Jag själv
valde istället att inte tro på något övernaturligt och har på det sättet alltid varit ateist. Jag har nog alltid varit intresserad av religion som ett fenomen, och alltid gett mig in i debatter som handlar om religion i allmänhet. När jag var liten kände jag inte till begreppet ateism, men om jag skulle ha gjort det så skulle jag erkänt mig som det, utan tvekan.

”Vet dina kamrater på skolan om att du är ateist? Hur är det i så fall ansett på din skola?"
Absolut. De vet även om att jag är humanist, och det är verkligen inte någonting som jag skäms över, tvärtom. De är mest nyfikna om humanism som en livsåskådning. Men det är inte bara positivt, jag har även fått frågan "vad tror du på egentligen", när jag yttrade mig om att vi människor inte har någon själ som definition på något inre i människan. Jag svarade helt enkelt att jag tror på det som det finns förnuftiga skäl att tro på, och det är inte någon övernaturlig gud. På skolan i sig råder det ganska stor acceptans vare sig man är religiös eller ateist, så där har jag inte stött på några som helst problem. Problemet kan i så fall vara att min religionslärare faktiskt är kristen, vilket försvårar lite i just det ämnet, såklart.

”Hur ser dina kamrater på livsåskådningsfrågor? Finns det några religiösa grupperingar i din närhet?”
De flesta är väl agnostiker eller ateister, mest agnostiker. Det är ganska få i min närhet som känner samma engagemang i religions- och livsåskådningsfrågor. Vissa kan ha svårt att förstå varför jag visar detta intresse när jag inte är religiös själv, vilket bara handlar om okunnighet bland dem. De som klassar sig som agnostiker i min närhet bryr sig inte särskilt mycket om religion eller livsåskådningar, vilket i sig är ganska synd. Jag känner inte så väldigt många kristna, men visst stöter man på dem då och då.

”Vad vill du uppnå med din utåtriktade humanism?”
Till att börja med vill jag höja medvetandet hos de som inte förstår varför man kan ha något emot religionen som ett fenomen, människor som verkligen inte kan begripa att religion gör levnadssituationen betydligt sämre för extremt många människor. Jag vill få folk att förstå att religion inte går hand i hand med mänskliga rättigheter, och det är väl det varje samhälle vill sträva efter? Humanisterna har ju ett gäng olika punkter som de/vi arbetar mot. Jag själv har ”propagerat” lite för humanisterna, i och med en del broschyrer som jag delat ut på skolan. Jag vill helt enkelt få folk att förstå att Sverige inte är helt sekulariserat ännu, och att det fortfarande finns saker kvar att göra. Människor ska självklart få tro på vad de vill, det är viktigt. Men deras tro ska inte behöva leda till andra människors lidande, precis som det gör i många, många länder idag.

Se även mitt uppföljande inlägg: Intervju med ung ateist: Del 2

Andra bloggare om:
ateism,sekulärism,Tidningen Dagen, humanism, moral, religion, bibeln, Unga Humanister, ungdomar
, Intelligent design

Intervju med en ung ateist: del 1

Att vara ateist idag i Sverige innebär, om man vill följa med, ofta att läsa på kring debatten om humanism kontra fundmanetalism, läsa lite bloggares åsikter och förundras över hur utbrett det magiska tänkande fortfarande är idag. Att behöva stå ut med diverse fördomar, som att vi exempelvis är torra och icke existentiella i vårt tänkande. Att stå ut med fördomar mot de som inte passar in i den aktuella heliga skriftens traditioner samt naturligtvis att hänga med i debatten om Intelligent Design i USA och här hemma. Hur kommer det att vara om tio-tjugo år?

Jag bestämde mig för att ställa lite frågor till min första, och hittills enda gästskribent här på Om religion. Robin går på gymnasiet, och jag tyckte det kunde vara lite intressant att höra hur livet som uttalad ateist är i dagens ungdoms-sverige, för att kanske få en inblick i hur det kommer att vara i morgondagens vuxen-sverige.

"Robin - berätta lite om din bakgrund"
Jag föddes 1990 i Eskilstuna, och flyttade vid 1-2 års ålder till den lilla orten Kvicksund. Där bodde jag tills för något år sedan, då jag flyttade till en annan ort i samma stad. Nu går jag andra året på säkerhetsprogrammet på S:t Eskils gymnasium (samma gymnasium som rockbandet Kent gick på), och är alltså 18 år och humanist.

"När kom du fram till att du var ateist?"
Jag har nog alltid varit ateist. Jag minns att jag frågade min far på väg hem från dagis om han trodde på Jesus, och fick då svaret att han trodde att han funnits, men att han inte riktigt trodde på de "under" som bibeln påstår att han åstadkom. Jag tyckte redan då att min far var en jubelidiot som överhuvudtaget trodde på hans existens. Nu vet jag ju att Jesus förmodligen har funnits en gång, och jag delar min fars uppfattning, genom att förneka Jesus förmåga att få blinda att se, etc. Alla människor föds ju till ateister, men väljer senare att tro på något. Jag själv
valde istället att inte tro på något övernaturligt och har på det sättet alltid varit ateist. Jag har nog alltid varit intresserad av religion som ett fenomen, och alltid gett mig in i debatter som handlar om religion i allmänhet. När jag var liten kände jag inte till begreppet ateism, men om jag skulle ha gjort det så skulle jag erkänt mig som det, utan tvekan.

”Vet dina kamrater på skolan om att du är ateist? Hur är det i så fall ansett på din skola?"
Absolut. De vet även om att jag är humanist, och det är verkligen inte någonting som jag skäms över, tvärtom. De är mest nyfikna om humanism som en livsåskådning. Men det är inte bara positivt, jag har även fått frågan "vad tror du på egentligen", när jag yttrade mig om att vi människor inte har någon själ som definition på något inre i människan. Jag svarade helt enkelt att jag tror på det som det finns förnuftiga skäl att tro på, och det är inte någon övernaturlig gud. På skolan i sig råder det ganska stor acceptans vare sig man är religiös eller ateist, så där har jag inte stött på några som helst problem. Problemet kan i så fall vara att min religionslärare faktiskt är kristen, vilket försvårar lite i just det ämnet, såklart.

”Hur ser dina kamrater på livsåskådningsfrågor? Finns det några religiösa grupperingar i din närhet?”
De flesta är väl agnostiker eller ateister, mest agnostiker. Det är ganska få i min närhet som känner samma engagemang i religions- och livsåskådningsfrågor. Vissa kan ha svårt att förstå varför jag visar detta intresse när jag inte är religiös själv, vilket bara handlar om okunnighet bland dem. De som klassar sig som agnostiker i min närhet bryr sig inte särskilt mycket om religion eller livsåskådningar, vilket i sig är ganska synd. Jag känner inte så väldigt många kristna, men visst stöter man på dem då och då.

”Vad vill du uppnå med din utåtriktade humanism?”
Till att börja med vill jag höja medvetandet hos de som inte förstår varför man kan ha något emot religionen som ett fenomen, människor som verkligen inte kan begripa att religion gör levnadssituationen betydligt sämre för extremt många människor. Jag vill få folk att förstå att religion inte går hand i hand med mänskliga rättigheter, och det är väl det varje samhälle vill sträva efter? Humanisterna har ju ett gäng olika punkter som de/vi arbetar mot. Jag själv har ”propagerat” lite för humanisterna, i och med en del broschyrer som jag delat ut på skolan. Jag vill helt enkelt få folk att förstå att Sverige inte är helt sekulariserat ännu, och att det fortfarande finns saker kvar att göra. Människor ska självklart få tro på vad de vill, det är viktigt. Men deras tro ska inte behöva leda till andra människors lidande, precis som det gör i många, många länder idag.

Andra bloggare om:
ateism,sekulärism,Tidningen Dagen, humanism, moral, religion, bibeln, Unga Humanister, ungdomar
, Intelligent design

Mänskligheten nära total utrotning

Matte skrev nyligen ett blogginlägg om träd som är cirka 9550 år, vilket helt krockar med kreationisternas syn på jordens ålder. Faktum är att på aftonbladet idag kan man läsa att forskare hittat spår av att mänskligheten var nära total utrotning för ungefär 70 000 år sedan. Orsaken var då torka.
Ännu ett tecken på att "Young Earth" kreationisterna är helt ute och cyklar, som vanligt...

Andra bloggares åsikter om Evolutionsteorin, Kreationism, Vetenskap, Religion, Ateism, Intelligent design

Kristen moral?

Följande är skrivet av denna bloggs första gästskribent. Robin heter han och får sägas representera den yngre generationens religionskritiker. Om du också vill skriva något inlägg ibland, så säg till så går det säkert att ordna. Välkommen Robin!

I Expressen den 11 april, kunde man läsa om en mamma som huggit ner sin dotter, med motiveringen att hon trodde att dottern var besatt av djävulen. Är det den kristna moralen som de "frälsta" så ofta talar om? I en annan artikel kan man läsa om hur en kristen sekt, kallad Maranata, bedriver en skola där aga och hjärntvätt hör till studierna. Det finns extrema folk från alla olika religioner säger ni, och jag kan inte mer än att hålla med. Problemet ligger i att sådant beteende faktiskt har stöd i bibeln.
I gamla testamentet står det t.ex. i Syr 30:1;

Den som älskar sin son agar honom ofta, då kommer han till slut att få glädje av honom.

I nya testamentet står det, i Heb 12:6;

Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär.

Är det denna moral som de kristna förespråkar? För är det inte så att man skall följa bibeln, och jesus ord? Om inte, vad menas då med kristen moral? Var det inte apostlarna som sade; "Man måste lyda gud mer än människorna"? Jag som humanist och ateist följer hellre svensk lagstiftning, än en bok som skrevs för 1700-1900 år sedan. Har jag dålig moral?

/Robin

Andra bloggares åsikter om Jesus, Bibeln, Vetenskap, Sanning, Bibelforskning, Religion,