Guds hemvist är i de tvetydiga begreppens lexikon

I bloggosfären har mordet på Engla aktualiserad den klassiska frågan om huruvida gud är god och allsmäktig på samma gång. Som vanligt är det svårt att få ett svar av någon typ som går att tolka för en vanlig dödlig, av de som säger sig vara kristna. Inte så konstigt enligt mig. I slutändan handlar det om att det är nödvändigt, för att upprätthålla den kristna tron, att de begrepp som vi använder när vi talar om gott och ont, allsmäktighet, vilja, mening, mirakel och liknande inte får ges en klar definition. Det handlar om begreppsbildning. Vad skulle hända om vi verkligen frågade oss huruvida gud samtidigt kan vara god och allsmäktig, och vi krävde att den som svarar på frågan använder sig av ordens innebörd, som de används i vardagen. Vi vet alla vad vi menar när vi säger god, eller ond. I stort. Vi vet vad vi menar när vi säger allsmäktig, eller omnipotent. Det skulle då helt enkelt vara omöjligt att svara ja på frågan huruvida gud samtidigt är god och allsmäktig. Om du som individ stod på och såg någon drunkna eller dödas, fast du hade all möjlighet att utan risk för egen person, rädda vederbörande. Du gör det till råga på allt gång på gång, år ut och in. Du kanske till och med är den som iscensätter drunkningsolyckorna och barnamorden. Finns det någon här som skulle tveka att kalla dig ond? Om du dock verkligen var god, i hjärtat, och inte kunde rädda personen som drunknade. Finns här då någon som skulle kalla dig allsmäktig?

Denna användning av orden gäller inte när vi pratar om gud. Det är då nödvändigt att svänga till orden och säga, jag vet inte riktigt hur det funkar, eller, det är svårt det där. En hel hög av ursäkter, alla lika intetsägande flödar normalt sett ut ur den utfrågade personens mun. Nu hittade jag faktiskt ett exempel där en kristen, som jag tolkar det, klart och tydligt skriver att gud, givet att han finns, inte både kan vara allsmäktigt och god.

Tesen kring begreppsbildning kan även drivas när det gäller hur bibeln skall tolkas. Orden byter mening, orden har tvetydig mening, orden bör tolkas utifrån situation till situation, de bör ses som metaforer. Hade det inte varit så - då hade vi, likt vissa fundamentalister tvingats erkänna oss till en verkligt rutten bronsåldersmoral, där dödsstraff, aga, förnedring, ojämlikhet, barnamord, kvinnomord, tortyr tillhör en vanlig människas av gud godkända vardag.

Det är denna tvetydighet och brist på klarhet i begreppsbildningen som skiljer religion från riktigt kunskap - där utgångspunkten är en vilja att enas om begreppen, så att vi alla kan prata samma språk och uppnå en gemensam förståelse och beskrivning av de fenomen vi ser omkring oss.

Vi kan som exempel nämna det som Pekka skriver på orsakverkan där ett mirakel skulle kunna definieras som att en fotograf lyckades fotografera den misstänkte mördaren av Engla, strax innan dennes brott. Inte nog med att det är ett väldigt tamt mirakel - det är ytterligare ett exempel på hur förvriden och selektiv den troendes verklighetsuppfattning lätt blir. Det är lätt att se miraklet, men inte lika lätt att se att Engla själv inte var värd att räddas av ett mirakel. Vad hade hon gjort världen för ont? Frågar jag den gud jag inte tror på.

Gud bor i orden, de dåligt definierade, de luddigt uttryckta, de tvetydigt tolkade - det är där du finner hans rike på jorden.

I said that.

Svenskan om den misstänkte gärningsmannens erkännande.

Engla, Dödsstraff, Tidningen Dagen, Teologi, Bibeln, Fundamentalism, Religion, Moral, Begreppsbildning, Gud, Religion