Krig är man van vid - men kränk inte en troende!

Tidningen dagen skrev för någon vecka sedan om incidenten där Tommy Körberg skämtade om hur "schizofrent" det vore att förvänta sig ett svar på sina böner. Är det att kränka någon? Vore det att kränka den schizofrene som ser UFO-n och vättar, konspirationer och implantat innanför skallbenet, om man påpekade för denne att han/hon troligen är schizofren? Är inte situationen med Körberg i princip densamma?

Vidare är det intressant att höra hur Allan Wendefors, före detta pastor i Svenska Alliansmissionen är "van vid hårda tag". Krig är alltså något som för honom vardagsmat. Men något han har lärt sig är att "man inte kränker troende människor". Finns det alltså inget farligare än en troende som känner sig kränkt? Varför är det så att religionen som enda samhällsföreteelse inte är tillåtet att kritisera? Om en persons agerande i mina ögon är vansinnigt, irrationellt och kanske till och med skadligt för mina medmänniskor - varför skall jag då inte få stå upp och säga det rakt ut? Utan att riskera åtal för förtal. Hur var det nu med yttrandefriheten? Är vi på väg tillbaka till 1600-talet? Tja, om vi inte ser upp så är det kanske fallet...

Att tillägga finns att Tommy redan under nästkommande konserter lovat upprepa sitt yttrande. Och det har han rätt till. Expressen skriver vidare om detta här där Bitte Assarmo försöker sig på en Freudiansk hobby-analys av Tommy Körbergs egentliga orsak till varför han fäller nedvärderande uttallanden om troende. Patetiskt enligt mig.

Andra bloggare om Tommy Körberg, yttrandefrihet, Bibeln, Humor, Carola, Allan Wendefors