onsdag 30 april 2008

Sekulärt är sunkigt?

Ungefär den frågan ställer sig Anita Goldman i Aftonbladet i sin recension av THE STILLBORN GOD en bok jag inte läst, men som verkar högst intressant. Frågorna hon ställer sig må vara relevanta, men påståendena hon gör anser jag inte direkt vara belagda:

Själv efterlyser jag – inte endast i Lillas bok, utan generellt – en mycket mer djupgående analys av vad den stora separationen inneburit för människan och för vår värld. Jag tror inte vi kan tänka bort uppkomsten av en mekanistisk gudlös världsuppfattning med dess avhelgade natur från miljöförstöringen. Eller en biologistisk syn på människan från det extrema förtingligandet av människan i förhållande till sitt arbete som det moderna projektet har inneburit. När vi gjorde oss av med Gud, gjorde vi oss också av med erkännandet och upplevelsen av att det existerar absoluta och heliga värden. Vårt förhållande till vårt eget arbete, till naturen, till vår historia och upplevelse av plats och tid har blivit gravt lidande. Marknadsvärdet är det enda som gäller.
- Anita Goldman -

De felaktiga slutsatserna hon drar är att gudlöshet skulle leda till exempelvis miljöförstöring. I motsats till vad? Var man rädd om naturen under de tvåtusen år av kristet välde vi gått igenom? Är det genomkristna USA det som står för att bevara världen och hålla nere klimatpåverkande utsläpp? Är det snarare inte tvärt om, de sekulära samhällena som värnar om att bevara jorden, jordens resurser och djurliv för kommande generationer?

I den stora nationen i väster tror närmare hälften av medborgarna att jordens undergång är nära. Är det då inte bara en del av vägen mot Armageddon att naturen slår tillbaka? Framförallt så är det ju ingen mening att försöka rädda världen, när himmelriket och Kristus återkomst är nära.

Nej Anita, det är i den dogmatiska teistiska världsbildens välde som naturen är underställ människan, där världen och naturen är skapad för människan, det är i denna världsbild där naturen inte kan gå sönder (om inte för att världens undergång är nära) som människan tillåter förfall och miljöförstöring. I det sekulära humanistiska samhället låter vi vetenskapen berätta för oss vilka alternativen för vår framtid är. Det är upp till oss, och inte en gud att skapa vår den. Det är upp till oss att välja. Om vi sedan som globalt samhälle gör felaktiga val, vems fel är det då? Svensson eller Bush?

Och Anita, jag har sagt det innan, och jag säger det igen. Man kan vara god utan gud.

Andra bloggare om , ,,,,

7 kommentarer:

Robin Bolinsson sa...

Underbart, Matte.

Matte sa...

Tack Robin. Tänkte nog skriva några frågor till dig idag. Kika in lite senare och börja fundera på lite svar :)

Jens sa...

Som vanligt tycker jag att Anita har en poäng. Och jag förstår att du, Matte, tar illa vid dig när hon lindar in den i ordet "Gud". Jag tycker det är synd, för hennes analys är korrekt, till viss del.

Det är bara det att en tro på en dogmatisk Gud inte löser problemen i sig. Det är snarare själva känslan av att man är EN med allt som existerar som är viktig att odla. Den här känslan kan man uttrycka som Gud, men det förvirrar oftast mer än det hjälper, i synnerhet i ett andefattigt land som Sverige.

"Den mekanistiska gudlösa världsuppfattningen" är ett problem. Alltför många människor har en sådan uppfattning. Jag har mängder med kompisar som resonerar kallt och mekaniskt om allting, vilket den vetenskapliga bilden säkerligen bidragit till. Men som vanligt är det som behövs en balans mellan det inre och det yttre, det själsliga och det biologiska. Kalla det va fan man vill... men det är svårare att separera dogmatisk tro från andra trossystem eftersom många slänger omkring ordet Gud, som enligt mig har en förvrängd mening idag, och sällan är användbart i debatten.

Matte sa...

"Den mekanistiska gudlösa världsuppfattningen" är ett problem. Alltför många människor har en sådan uppfattning. Jag har mängder med kompisar som resonerar kallt och mekaniskt om allting, vilket den vetenskapliga bilden säkerligen bidragit till.

Tillåt mig att tvivla på detta. Hade dina kompisar verkligen haft koll på den vetenkapliga världsbilden så hade de inte resonerat så. Hur menar du förrsten att de resonerar? På vilket sätt resonerar de mekaniskt om allting? Och i vilken mening är det i så fall ett problem? Om de verkligen hade förstått evolutionsteorin till exempel så hade de ju insett att vi verkligen är släkt med allt levande.

Jens sa...

"Om de verkligen hade förstått evolutionsteorin till exempel så hade de ju insett att vi verkligen är släkt med allt levande."

Och är det något jag respekterar med dig Matte så är det just detta. Mina kompisar tar snarare evolutionen och drar slutsatser om allt möjligt.

Men jag vidhåller att en "pop-version" av vetenskapen är farligt ibland, vi har sett hur vetenskapen har förvridits och förvrängts för att all möjlig skit skulle legitimeras. Mina kompisar är typ "hej jag kan vetenskap, nej inte i detalj, men jag vet att Gud inte finns och att vi alla bara är atomer så fuck it." Väldigt förenklat så verkar de ha sin identifikation i den vetenskapliga metoden, och har förstorat den till en övergripande världsbild där de trycker in allt de kan hitta.

Men återigen, vetenskapen alena kan så klart inte beskyllas. Det ligger som vanligt hos uttolkaren. Är det något jag verkligen propagerar för så är det skilja på tolkning och fakta, MEN påpeka att båda är nödvändiga.

Religiösa människor har ju samma problem (eller de som propagerar mot religion ;-) att man tar vissa aspekter och kallar endast dessa för "religion" och får något väldigt förvridet. Fakta och Tolkning, Sanning och Sanningsenlighet, Vetenskap och Hermeneutik.. om vi "bara" kunde differentiera dessa områden och försöka att inte smula sönder gränserna mellan dem, men samtidigt integrera dem.

Matte sa...

Mina kompisar är typ "hej jag kan vetenskap, nej inte i detalj, men jag vet att Gud inte finns och att vi alla bara är atomer så fuck it." Väldigt förenklat så verkar de ha sin identifikation i den vetenskapliga metoden, och har förstorat den till en övergripande världsbild där de trycker in allt de kan hitta.

Säger verkligen dina kompisar så? Du läser inte in lite väl mycket i deras beteende sjölv nu?

Och återigen. Exakt vad är IT som de vill "fucka", dvs vad är problemet? Vad är det som är farligt? Vad är det för skit som dina kompisar, enligt dig, legitimerar med hjälp av den vetenskapliga metoden? Och återigen - att de verkligen använt termer i stil med den vetenskapliga metoden, det betvivlar jag. Läser du återigen in lite väl mycket av dina egna teorier i deras beteende...? "De verkar ha sin identifikation i den vetenskapliga metoden....? Försök konkretisera vad du menar.

Det sista stycket du skriver förstår jag ingenting av. Jag förstår inte vad som är problemet och jag förstår inte ditt lösningsförslag.

Jens sa...

"Och återigen. Exakt vad är IT som de vill "fucka", dvs vad är problemet? Vad är det som är farligt? Vad är det för skit som dina kompisar, enligt dig, legitimerar med hjälp av den vetenskapliga metoden?"

Att vetenskapen på något sätt bevisat att världen styrs av lagar och regler, mekaniskt och kallt och att detta är "the ultimate truth". Alltså är det farliga att denna tolkning leder till en narcissistisk och omoralisk världsbild. Om du inte tänker själv, utan bara skrapar på ytan, så kan allt användas till negativa saker. Men du verkar inte vilja höra detta, det går ju emot din tro.

"Och återigen - att de verkligen använt termer i stil med den vetenskapliga metoden, det betvivlar jag. Läser du återigen in lite väl mycket av dina egna teorier i deras beteende...?"

DE har inte sagt, "jag tolkar den vetenskapliga metoden så här.." utan JAG sa att en urvattnad och "pop-version/light-version" (dåligt påläst + egna och andras fria fantasi tolkningar) av vetenskapen är tragiskt.

"Det sista stycket du skriver förstår jag ingenting av. Jag förstår inte vad som är problemet och jag förstår inte ditt lösningsförslag."

Tror inte du kan förstå, eller att jag kan förklara så att du förstår... bankar huvudet mot en vägg när det gäller dig. Tänker rekommendera att du läser något i still med "Sanning och metod" av Gadamer eller något av Jürgen Habermas eller något om hermeneutik och vetenskaplig filosofi som problematiserar vetenskapens metodik. Så kanske du förstår vad jag menar... but then again, maybe not.