onsdag 18 juni 2008

Är kristendom en sjukdom?

När man läser kommentarerna ifrån vissa kristna kring det faktum att forskare visat att sexualiteten sitter i hjärnan och troligen är medfödd så blir man, kanske inte så förvånande, rätt paff.

Man skulle kunna fråga sig om denna typ av kristendom är en sjukdom, om det blivit något fel på deras hjärnor. Att möjligheten till religiositet även den går att spåra till vissa centra i hjärnan är ingen nyhet. Kanske det blivit något fel i dessa centra? Men jag vill inte tro det, det är emot min syn på allas lika värde, fast även sjuka människor är lika mycket värda iofs. Som tur har har jag ingen skrift jag behöver följa som säger emot denna min instinkt i frågan.

Jag anser inte att kristendom är något medfött, utan troligen beror på något som går fel i hjärnan under individens tidigare levnadsår - oftast är detta fel skapat av föräldrar och den närmaste sociala och kulturella omgivningen. Om det varit medfött så skulle man inte kunna bli fri från sin kristenhet, något som, även om det verkar vara svårt, då programmeringen av en ung hjärna är svår att få ogjord, faktiskt sker då och då.

Om homofobi av många slag har det skrivits om på denna blogg tidigare.
Korrekt länk till DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

Bimbo Boy sa...

När ska vissa religiösa sluta använda sin religion för att hata? De är svaga och kalla människor som gömmer sig bakom sin tro.

Ister sa...

Det kanske vore dags att undersöka fundamentalisternas hjärnor lite med noggrant!

Härlig reflexion!

Jens sa...

Tycker också att man ska undersöka fler hjärnor, av alla dess slag. Men ändå, det är väl rätt svårt att veta vad som är "normalt". Det finns inget som egentligen är normalt, snarare är det vanligt eller ovanligt. Och det som är vanligt är inte alltid det rätta. Så kontroverserna fortsätter ändå.

Angående ett fel i den sociala och kulturella miljön så är det svårt att uttrycka det som "fel". Men visst utvecklas kulturerna och det vi idag ser som självklart ser vi kanske imorgon som något korkat.

Anonym sa...

Östros är ett bra exempel på hur det numera utslitna "barnperspektivet" ständigt hävdas av skenheliga kretiner som sitter och grandiost dinglar med benen längst ut på den extremreligösa högerkanten. Till råga på allt i en profan juridisk lagskrivningsfråga som inte har ett skvatt med självvalt kyrkspring och bedjeri att göra.

Vilka barn är det som skulle fara illa av att jag som vuxen karl ( utan barn) gifter mig med en lika vuxen och barnfri karl? Är det grannens inlärt homofoba pingstvänsungar som tycker illa vara och sen automatiskt skadas för livet eller?

Det är tendensiöst och motbjudande att "barnens bästa" här ständigt används som slagträ och ursäkt av extremkristna karlar (oftast) för att negativt särbehandla och misskreditera homosexuella människor ute i samhället.

Helst via tvingande lagstiftning som gäller hela befolkningen...

I andra sammanhang så tycks det här inte finnas nåt behov av att hjärtknipande hävda barnperspektiv oavsett hur många ungar som misshandlas, våldtas och mördas i heterofila kärnfamiljebildningar..

I trons och vidskepelsens värld så täcker skygglapparna hela ansiktet.

Kjell N. sa...

Hälsar dig välkommen till "Svenska kyrkan och medlemskapet" som du når via bannern "namninsamling" på "bildning.se"
Ser fram emot din underskrift, några rader i forumet och gärna dina tankar kring initiativet på din blogg!