torsdag 3 juli 2008

Varför...

...tog det honom sex år?




9 kommentarer:

Anonym sa...

Lite OT:

Det skulle vara bra om man kunde se de senaste kommentarerna på bloggens startsida + länkar till de mest diskuterade inläggen.

Gåslever sa...

bra synpunkt... skall se om jag kan fixa det. De mest diskuterade inläggen tror jag syns i en liten knuff-widget nere till höger.

Gåslever sa...

JAg hittar ingen blogger-widget för att visa senaste kommentarerna - vet du hur man gör?

Anonym sa...

Pekka borde veta:
http://orsakverkan.blogspot.com/

Anonym sa...

honom? menar du kanske 'henne'.... varför det tog 6 år? djungeln är stor och det kanske var så att de inte hittade henne förrän nu.

Gåslever sa...

jo, men om vi kallar Gud för "honom" så undrar jag varför det tog Gud sex år... det kanske inte var tack vare Gud som hon blev frisläppt? Det kanske inte ens finns en Gud?

Anonym sa...

Lyssnade på intervjun med Ingrid B. på TV helt häpen; denna oreflekterade reflex hos vuxna religiösa att tacka gud för i detta fall fritagningen, i Göran Skyttes fall att han hade sin kvasireligiösa bok i portföljen när han blev påkörd i en rondell och att de troende som slapp undan med blotta förskräckelsen i New Orleans blev ännu mera troende efter katrinakatastrofen. För det första kräver intellektuell hederlighet svaret på frågan varför avvärjde inte gud katastrofen i första läget? Hur cynisk får en kristen vara mot de som i det aktuella fallet inte blev fritagna, de som har förolyckats i fångenskapen eller i andra fritagningsförsök, sitter i rullstol efter rondellolyckor märkta för livet kanske med sin tro i behåll eller bara hade oturen att befinna sig på fel ställe när Katrina drog in över stan?

Finns det någon som kan ge ett hederligt, förnuftigt och tillfredsställande svar? Svaret att det är människan som står för eländet duger inte om man i nästa mening tackar sin gud för räddningen och samtidigt osolidariskt lämnar alla andra inklusive troende åt sitt öde!

Gåslever sa...

kjell - du läser mina tankar...

Anonym sa...

Kjell har en stor poäng. För mig är en diskussion om Gud (vilket jag, till skillnad från andra, tycker är relevant att diskutera som människa) mer meningsfullt om man erkänner Gud som en panteistisk eller ännu hellre en panenteistisk Gud. Då blir allt på något sätt mera logiskt och möjligt. Guds hand är överallt eller ingenstans. Men han sitter inte och väljer ditten eller datten... vilket borde vara logiskt och försvarbart endast för en femåring.

Har diskuterat religion med kristna fundamentalister på senaste tiden... jag känner mig måtligt road av idiotin just nu... börjar känna mig lika hatisk som Matte ibland. ;-P