Kristen mission rakt in i vardagsrummet

Jag läser i Dagen om olika väckelsemöten, speciellt för unga, och rent allmänt. Läste en kommentar angående det som skrivits om kristendomens gräddfil in i våra vardagsrum, inlägg som kan läsas under denna länk. Ser i TV-tablån att det samtidigt som jag läser är väckelseandakt ifrån Torpkonferensen på SVT. Ett av tre program. Några av kommentarerna jag fått är att kristna program (som har monopol på mässande i statlig television) inte omvänder någon, att de inte är missionerande, utan att de mer fungerar som "fotbollssändningar" - en typ av reportage för de redan intresserade. Jag bestämmer mig för att titta på programmet (uppenbarligen producerat av Evangeliska Fri-Kyrkan - EFK) för att se om så är fallet. Framförallt är jag intresserad av att fundera kring hur ett barn som slår på programmet skulle uppfatta det. Du kan se inslaget här.

Sammanfattning av program från Torpkonferensen 080626

1.Det läses inom ett par minuter ur bibeln. Författaren pratar om hur hon pratar med Gud. Som om det var givet att det fanns en Gud.
2. Musik om Jesus.
3. Sen säger någon - samtidigt som det visas bilder på barn - "de flesta som kommer hit är kristna människor".
4. En ung tjej säger: "jag trodde inte det skulle vara så mycket religiöst här - men jag har inget emot det".
5. "Reportern (som visar det sig senare är en del av arrangemanget)" säger: "Det roligaste med konferensen är att få träffa alla glada små och stora barn".
6. Musik
7. Intervju med f.d. utbränd. Han får berätta om sin passion för Jesus - som varit hans vän sedan barnsben, som visat honom vägen. "Drivkraften i mitt liv är passion... en trefaldig sådan - passionen Jesus..."
8. Musik - om Jesus - förstås.
9. En pastor får prata - om vad hon tror att Gud vill med hennes liv.
10. Musik om Jesus
11. Reportern/programledaren/pastorn säger in i kameran med allvarlig min, som om det vore sant. "Att vilja det gud vill - det är det enda vi måste göra för att få frid, och det är sant och det är rätt...".
12. Sen ber hon med tittarna.
13. Sen blir det en "rapp" om "Pappa Gud i himlen", "Jag får vara barn till kungen", "han lyssnar alltid när jag behöver honom".

Diskussion
Den som påstår att upplägget och innehållet i detta program inte är missionerande undrar jag vilka glasögon de har på sig. Är budskapet även ett försök att indoktrinera? Språket man använder är enkelt - man talar som till barn. Man är mån om att trumma in budskapet, och visst gäller det även barn, det håller nog de medverkande själva med om.

Hur tolkar ett barn som ser detta vad som händer? Vuxna människor som pratar hela tiden om något som de tar som fullständigt naturligt att det är sant, som säger att det är sant. "Gud existerar, Jesus är Gud och vägen ur svåra stunder, han är som en extrapappa, han finns där när du behöver honom, en vän, vägen till lycka." Är inte detta indoktrinering? Hur skall barnet tolka det när en snäll människa sitter och säger att något är sant? Finns det något annat att jämföra med som sänds i TV? Serier och liknande är det inte så svårt att se, även som litet barn, att det är på låtsas, alternativt så kan en vuxen snabbt berätta att det är på låtsas, något som barnen själva är vana vid, att låtsas, att leka. I det här fallet är det enda alternativet för barnet som jag ser det, att anta att det som sägs verkligen är sant. Det nämns inget om att det inte finns någon som helst belägg för att det som sägs är sant.

Slutsats
Programmet skall verka som någons slags reportage - men det är ren och klar missionering, rakti in i vardagsrummet. Det är vidare speciellt upplagt för att även passa barn - det är lite som MC-Donalds födelsedagskalas och happy-meals, ägnat åt att göra livslångt trofasta kunder av sina besökare.

Artiklar i Dagen om Torpkonferensen: 1, 2, 3, 4.
Humanisternas insändare i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om Indoktrinering av barn, Gudstjänst, Andakt, Religion, Ateism, Evangelism