torsdag 9 oktober 2008

Anders Piltz ifrågasätter pressfriheten

I Sydsvenskan ifrågasätter Anders Piltz, själv djupt troende Professor Emeritus tidningens sätt att ställa frågor till den blivande rektorn för Lunds Universitet. Likt många andra kristna som ger sig in i debatten kring tro och vetande på senare tid så använder han ett språkbruk som det är svårt att hitta belägg för. Det handlar om termer som "inkvistation", "millitant", "fördomsfull" eller "fanatism". En kollega hade kollat upp alla de artiklar som exempelvis fanns på Humanisternas hemsida för att leta efter spår efter något i debatten, från de sekulära humanisternas sida, som kunde anses antingen vara millitant eller fanatiskt. Sökandet var fruktlöst.

Det handlar väl som vanligt om de troendes svårighet att acceptera att deras tro och följderna av deras organiserade religion faktiskt får problematiseras och ifrågasättas.

Sydsvenskan försvarar sin rätt att ställa frågor här.

8 kommentarer:

Anonym sa...

En viktig poäng har han dock i att:

"Varje forskare (och varje människa) håller sig med en lång rad obevisbara antaganden och trosföreställningar, och skulle man kräva matematiska bevis för allt skulle man snabbt bli tokig.

Eftervärlden avslöjar varje tids förvillelser. Under de gångna hundra åren har det knappast varit religionen som ställt till det mesta eländet i världen, utan de politiska ideologierna, som i minst lika hög grad som religionen bygger på trosföreställningar."

Många forskare antar, fortfarande, att det finns en oproblematisk objektiv värld "därute" som bara ligger och väntar på oss. Andra menar att deras medvetande skapar allt och att det endast finns ett subjektivt medvetande, vilket låter helt absurt. För min del är det två olika perspektiv som visar olika delar av världen.

Vad säger att vi bara ska lita på våra sinnen om världen "därute" och förminska den inre världen? Bara för att vi inte kan kvantifiera?? Klart är att vi alla har förutfattade meningar!

Måste säga att du nog missade Anders Piltz poäng en smula Matte. Jag tolkar inte det som att han har "ett språkbruk som det är svårt att hitta belägg för", snarare att han värnar om rätten till tro... vilket du Matte, i det här fallet, inte är särskilt öppen om. Dina förutfattade meningar verkar vara dock vara vetenskapligt bevisade och korrekta. ;-P

Gåslever sa...

Vad jag menar med att det är svårt att hitta belägg för språkbruket var att jag ingenstans hittar belägg för att exempelvis humanisterna förtjänar epitetet "militanta".

Gåslever sa...

Man använder alltså ett väldigt "upp-pumpat" språkbruk för att beskriva något som i själva verket är ganska harmlöst och rationellt. Exempelvis att kalla det för "inkvistation" om en tidning frågar en politiskt tillsatt tjänsteman var han anser om stamcellsforskning, vilket naturligtvis är en relevant fråga till någon som skall basa för en stor del av den svenska stamcellsforskningen, och som det faktiskt finns skäl att tro att han anser vara förkastligt.

Vi kan också se att man gärna vill använda termer som traditionellt använts för att beskriva de dåliga sidorna av religion: "fundamentalistist ateist", "inkvistation", "militant". Som om humanisterna vore lika goda kolsupare som de spanska inkvistatörerna, eller de militanta muslimska jihadisterna.

Gåslever sa...

Och när har jag för övrigt uttryckt att tveksamheter kring rätten att tro på vad man vill? Det får man, och det är jag fullständigt öppen inför och med.

Anonym sa...

För att svara på det sista du skrev, jag menade att din inställning är väl kritisk mot de som har en kristen tro. Men det kanske får gå under min personliga åsikt. Du ser säkert religionen som ett större hot och problem än mig, och på så vis är det rationellt att argumentera som du gör. Men vi kan nog släppa det tror jag.

Det med språkbruket har du en poäng i. Men det gäller alla sidor oftast, inte för att det rättfärdigar något. Det jag menar är bara att ateister (nu generaliserar och klumpar jag ihop alla) ofta har en nedlåtande och fördummande syn på religion. Naturligt blir att som man ropar får man svar. Behöver inte vara svårare än så. Och i den här kontexten, om man ser till båda lägren, så är det förståeligt att språkbruket ser ut som det gör.

Jag anklagar inte dig för detta språkbruket, verkligen inte, det jag håller fast vid är att du bedriver häxjak... whoops, jag menar att du har en blåslampa i röven på Gud. ;-)

Anonym sa...

"Jag ser gärna ett samhälle där beslut fattas på rationella grunder, där grundlös tro förpassats till historien."

Hur ser du förresten på religionen? Du måste ju förstå att en ateist mycket lätt har en doft av "jag vet bättre än dig" och "du är dum som tror på Gud, det är historia, tänk rationellt".

Den bakomliggande synen kommer nästan alltid fram varje gång man ser en humanist prata om förståelse och tolerans. Lite av en paradox är det väl?

Gåslever sa...

För mig känns det mer och mer som en myt att ateister/humanister använder ett språkbruk som har en doft av "jag vet bättre än du".

Det man generellt som humanist säger är att "jag har rationella argument" för det jag säger, det har inte du. Det är en stor skillnad.

Och om man som humanist pratar om förståelse och tolerans så handlar det om att ha en förståelse för och tolerera alla människors rätt att tro på vad som helst. Det betyder inte att man bör eller skall tolerera eller visa förståelse för alla de handlingar som människor med eller utan tro visar upp.

Anonym sa...

Mitt bästa provobjekt är min sambo... det brukar inte gå hem väl när jag säger att jag har rationella argument, men inte hon.. haha. Eller säger jag det med en viss ton, vad vet jag.

Dem som enligt dig är irrationella tycker ju antagligen själva att de är rationella... du är ju den som är irrationell som inte ens kan omfamna religionen.

Sen kanske du viftar med vetenskapliga belägg men vad säger du då om argumentet "allting kanske inte kan förklaras med rationella argument, det betyder ju inte att det inte är sant."

Jag undrar, om du tänker igenom det, om det ändå inte blir ett sorts "jag vet bättre än dig" ton iaf...