Lika barn leka bäst?

Påven ämnar alliera sig med den högerextremistiska katolska falangen SSPX, enligt aftonbladet. Förvånande? Inte direkt. Men visst är det bra att man på detta sätt visar sina kort öppet. SSPX har de senaste dagarna uppmärksammats i Sverige för att ha hyrt in sig i svenska kyrkorum och där möjligen predikat sin högerextrema sörja. Om detta skriver bla Dagen. 

Uppdatering tisdag 27 januari

Idag tystar påven ner sin trosfrände och ber honom att inte uttala sig om frågor som behandlar politik eller historiska skeenden. En så kallad repropand. Spel för galleriet. Skyffla under mattan. Det handlar om att tysta ner uttalade åsikter, inte om att ändra på dessa åsikter eller kräva någon slags vett, etik eller moral hos de egna leden. Aftonbladet skriver om det här. Och SVT här. Svenska FN-förbundet talar klarspråk på Dagen.  Att häva ett förbud som släpper fram mörkerkrafter inom katolska kyrkan kan inte ses som annat än suspekt. 

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Ateism, Katolska kyrkan, högerextremism, SSPX, Påven

Lättare att acceptera sagor än reson

I Köpenhamn och säkerligen många andra städer körs bussar runt med reklam för en sekt vars innersta sanning är att mänskligheten är besatt av rymdvarelser som förvarats i vulkaner under miljontals år, ditplacerade av rymdfursten Xenu. Jag har inte hört någon busschaufför klaga över det. I många städer värden över, exempelvis i Kanada, körs bussar prydda med delar av tusentals år gamla berättelser kring en man som påstås gå på vatten, flyga upp i himlen, väcka döda till liv, hota barn med stening och lite annat. Ingen verkar klaga på det.

Om man däremot påpekar att det inte finns någon rationell anledning att tro att det verkligen finns någon gudomlig varelse såsom de heliga skrifterna världen över beskriver denne, då blir det stopp. 

I alla fall i Genua.

Rätta till det Dagen...

På bussarna i England står det inte att det inte finns någon gud - det står att det troligen inte finns någon gud. De som skriver artiklarna i Dagen ser säkert inte skillnaden, men för de som tror på rationellt tänkande så gör ordet troligen hela skillnaden. Vetenskap är inte absolutistisk. I den mån nu humanisterna i England kan sägas stå på Vetenskapens sida så skulle de aldrig påstå med säkerhet att det inte finns någon gud. Är det en medveten felskrivning av Dagen eller vill man medvetet agitera mot de "fundamentalistiska ateisterna"?

Dagens artikel

Kreationisternas (självvalda?) okunnighet

Sitter och tittar på Richard Dawkins i avsnitt 2 av "Darwins laddade idé". På besök i födelselandet Kenya träffar Dawkins på den lokale biskopen som motsätter sig utställningen av människoskelett som därmed visar människans evolution ifrån en för oss med schimpanserna gemensam anfader. 

Det är nästan lika förbluffande varje gång man hör en kreationst försöka bringa ordning i sina tankar och försvara sin ståndpunkt. På frågan "Jag är en apa - är du det?" Svarar biskopen: "Nej, jag är speciell, jag är skapad till Guds avbild av Guds uppfinningsrikedom". Här ger han exempel på vad jag mer och mer ser hos fundamentalistiskt troende, nämligen uppfattningen om att vara förmer än andra. Tvärtemot vad man som vetenskapsman ofta blir kallad, att vara förmer än andra, så anser jag mig stå på samma fot som resten av "Skapelsen". 

Biskopen argumenterar sedan på följande sätt: "Om vi nu evolverat från aporna - varför har inte schimpanserna blivit människor?". Man frågar sig - vill han inte förstå? Det kan ju inte vara så att han verkligen är så okunnig som det verkar. Hur kan man gå i bräschen för att stoppa en utställning - för att föra ett så klart uttalat politiskt budskap i dagen, utan att ens ha tagit reda på de mest elementära fakta? Det enda svar jag kan tänka mig på den frågan är att sådana individer vilar så tryggt i sin tro att de inte behöver söka sanningen. De har den redan. Nedskriven i en bok för mellan 1800-3000 år sedan. Eller så är de rädda för att upptäcka sanningen. Antingen eller. Kanske både och.  

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Ateism, Kreationism, Evolution, Bibeln, Richard Dawkins

Armageddon på National Geographics channel

Spelade in några program på annandagen. Det första handlade om Noaks ark. Nu är det dags för uppenbarelseboken. John (Johannes) får uppenbarelser i en grotta vid tiden kring första sekelskiftet. Enligt bibeln så öppnar Jesus de sju sigill som sluter pergamentet med guds plan för mänskligheten och släpper lös helvetet på jorden. Jesus vill att vi skall lida. I framtiden. Jesus blir krigarkung vid Armageddon. Tror du på bibeln? Tror du på detta avsnitt i bibeln? Det gör Tim Lahayne, författare av "The Left behind series", som även medverkar i programmet. Är det så att boken verkligen beskriver jordens undergång som komma skall? Eller finns det en mer rationell förklaring? 

Vid tiden för textens författande var de kristna en sekt, förföljda av romarna. Romarna måste ha setts som representanter för det onda på jorden. Nero hade förkroppsligat det onda på jorden. Efter upproret i Jerusalem trodde dåtidens kristna att Jesus skulle återkomma. Det gjorde han inte. John var arg. Förbannad. Han skrev i affekt. Men att skriva kritiskt om romarna skulle betyda döden. Han skrev därför i kod. 666 - "numret för en människa". Vem? Djävulen? Den mest logiska gissningen är Nero. Med lite kunskap om numerologi, vanligt förekommande vid den tiden, blir 666 det numeriska värdet för Nero. John beskriver hur Nero tog livet av sig. Rykten om att Nero inte dog spreds. De kristna räddes Neros återkomst med en arme som skulle slakta dem. Han skriver bra John. De sju huvuden på besten som horan rider. De sju kullarna på vilka Rom vilar. Det kryptiska bildspråket är slående och artistiskt. Vid Armageddon (Megido i dagens Israel) gjorde sig de romerska styrkorna klara för det slutgiltiga slaget mellan det goda och det onda. Början på det tusenåriga riket.

Historien började ses som en förutsägelse av framtiden, den sista framtiden, redan i början av det andra århundradet. Den sekt som då trodde sig stå inför de sista dagarna väntade förgäves. Liksom så många efter dem. Vissa av dem har mördat i tron att det skulle skynda på apokalypsen. Andra har tagit sina liv. Vissa både ock. Fundamentalistisk tro är ett gift så starkt att det ibland dödar. 

Columbus såg sig som påskyndare av apokalypsen. Som guds sändebud. Till alla amerikas urinvånares glädje. Visst blev det armageddon för många av de stammar som då befolkade Amerika.

I USA i dag är det många som önskar att Jesus skall återkomma. För att det skall kunna ske måste enligt många templet i Jerusalem byggas åter, för att sedan kunna förstöras. Därav det starka stödet till Israel. "Bered väg - bort från Jerusalem - templet måste återbyggas". Med muslimer i åtanke.

När en så stark maktfaktor förslavade under fundametalistisk tro, och viljan att påskynda jordens undergång, är det inte svårt att se att viljan att dämpa konflikter är lokalt begränsad till att försvara Jerusalem. I annat fall är anfall bästa försvar. Förhoppningen är att den nya administrationen i USA tar ett steg bort från detta tänkande. 

En bit in i filmen berättar en före detta cynisk New York bo hur han blev frälst i en grotta där han levde i ett år, endast ackompanjerad av en bibel. Han hävdar att Jesus budskap i bibeln är så unikt och nytt. Det håller inte jag med om. Det är inte speciellt nytt, inte speciellt trevlig heller alla gånger. Nu predikar han på TV om jordens undergång. 

"One nation under God", står det på dollarsedeln. Det tar vissa som tecken på att det är rätt att stifta lagar och ta beslut baserade på vad som står i bibeln. Detta trots att "In God we trust" och "One nation under God" först myntades på 50-talet. 

Det är nästan komiskt att se hur Tim Lahayne påpekar att det i bibeln står att Jesus återkomst är nära, att vi måste vara redo för att det kan ske i vilket ögonblick som helst. Visst är det konstigt att en händelse kan vara nära förestående i närmare tvåtusen år. Tim anser sig väl förmer än andra, det är hans generation som är den utvalda. 

"The Rapture" finns inte ens med i uppenbarelseboken. Trots det tror många troende att så är fallet. Att det är en del av den traditionella kristna tron.  I själva verket myntades myten i i slutet av 1800-talet och tidiga 1900-talet.

En pastor som tidigare predikat uppenbarelseboken insåg att det som han predikade var groteskt. Att det som stod i bibeln och den tolkningsmodell han valt var hemsk och fruktansvärd. Han valde bord dessa delar och predikade sedan något annat. Precis som de flesta troende. Man väljer att tro på de delar av bibeln som stämmer med deras inre moraliska övertygelse. Denna övertygelse kommer inte ifrån religionen. Däremot kan tron på ett fundament få dig att utföra onda handlingar.  

Vem kommer att fördömas? Vem kommer att räddas? Finns ett liv efter detta? Redan John funderade över detta. Kampen mellan det goda och det onda. I boken han skrev slutar det med det godas seger. Temat går igen i många modernare litterära verk. Sagan om ringen gick på TV igår kväll. Liksom Harry Potter. 

Slutordet i dokumentären är lysande: "If you are predicting the end of the world - you only have to be right - once".  

       

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Ateism, Armageddon, Israel, Bibeln

Annandagstankar

Passar under en tågresa på att skriva ned lite tankar kring julen och annat som julefriden ger utrymme åt medvetandet att vandra över. Sitter samtidigt och lyssnar på Ricky Gervais Show, podcast season 5. Precis nu diskuterar Karl Pilkington och Ricky ämnet "gay-marriages". Karl undrar (förstås) vad meningen med gay-äktenskap är. Lyssnade på The Atheist Experience häromkvällen. Där diskuterade man samma fråga. Någon som ringde in påstod sig inte vara vriden i tanke av sin kristna tro, utan menade att meningen med äktenskap är att producera barn, varför det inte borde vara nödvändigt för homosexuella att gifta sig. Det faktum att även homosexuella kan bli föräldrar, samt att många par som gifter sig saknar förmågan att få barn, det hade han svårt att förklara hur det gick ihop med sin övertygelse. 

Så verkar det vara väldigt ofta när någon baserar sin övertygelse på ett fundament, något fastslaget som inte får ruckas på. Man tvingas lämna logiken därhemma i de lägen då argumenten inte går ihop. 

Påven har sedan länge lämnat sin rationella tankemössa på något kafé någonstans. Inte sitter den under struten i alla fall. Att han inte ordagrant uttryckte sig som det rapporterats bland annat i Dagen, är inte på något sätt förmildrande, då det underliggande budskapet ligger fast, precis det som jag noterade i mitt föregående blogg-inlägg. Allt utanför den av gud fastslagna normen är en skymf mot hans skapelse. Vidare utveckling i ämnet kan du läsa på bloggen Antigayretorik. 

Lyssnar vidare. Nu disputerar Karl och Ricky gay-präster. Att ricky är ateist ut i fingerspetsarna, och att hans podcasts är välformulerade manifest för en humanistisk människosyn är kanske inte helt lätt att se igenom, men icke desto mindre är det så. Ta dig igenom säsong ett, och du förstår vad jag menar. En av de bästa humanist/skeptiker-podcasten som finns. Underbart att höra hur Karl får stå till svars för i princip alla trångsynta tankegångar som någonsin existerat. Nu behandlas fördomar mot homosexuella. Vilken typ av gay-kille skulle Karl gifta sig med om han var gay?

Ett avkärleksbudskapen som cirkulerar i offentligeheten utförda av män i maktposition kan man läsa om på Dagen. Visst är det ironiskt när någon pekar på (likt påven i sitt jultal) att problemet med samhället i dag är att människan fjärmat sig religionen, för att i nästa mening ge sig in i vi-och-dom retorik med det underliggande budskapet "förbanna dem", eller, som i det här fallet "död åt dem". 

Hittade ett pinsamt försök att påstå sig kunna bevisa guds existens på Newsmill. Skrivet av en aktad intellektuell, men tillika katolik. Min hypotes om nödvändigheten att bortse ifrån, eller i vissa fall lämna den rationella tankehatten hemma då det krävs för att hålla liv i tron, gäller i högsta grad här. 

Dagen om felciteringen av påven.

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Ateism, Pingstkyrkan, Katolska kyrkan, Homosexualitet, Ricky Gervais, Påven