Inlägg
Uppdaterar denna artikel med nyheten om Carolas smitningar och andra förseelser. Mina ord för Carola är inget annat än - hyklare.
Ett annat, lite allvarliga exempel på att motsatsen kan vara sann hittar du här:
"Jag brukar i mina böner tacka dom som tog livet av sig, som gjorde morden och våldtäkterna, dom som tog på sig att bli pedofiler och landsförrädare. Om dom inte gjort det, hade jag kanske behövt vara den delen av helheten. Det slapp jag den här gången men jag är skyldig att försöka förstå och respektera alla helhetens delar. Även dom som ter sig motbjudande."
Ett i mitt tycke rent omoraliskt tankesätt visar Ma Oftedahl upp i denna artikel. Är detta ett tecken på vad religiöst tänkande och ovetenskaplig tro kan leda till? Hur ser du själv på citatet?
Andra bloggares åsikter om Carola, Moral, Ma Oftedahl, Livets+ord
onsdag 9 januari 2008
Ger ett religiöst tänkande en moralisk individ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Hej Mattias,
Ma Oftedals tankesätt påminner mig mycket om buddismen. Jag finner det sympatiskt. Exakt vad är det du finner omoraliskt?
Angående olika sätt att förhålla sig till andra människor så har jag funnit Karen Armstrongs bok Världsreligionernas födelse väldigt intressant. Den ger perspektiv som jag återfinner när jag försöker läsa lite av Harald Welzer, som forskar kring bl a hur tyskarna minns andra världskriget och nazismen.
Det intressanta för mig där är tankarna kring självrättfärdigande och dess samband med det sociala samspelet, dvs kommunikationen mellan människor och autobiografier. Själv har jag mest tänkt kring detta i termer av narcissism, som ju faktiskt definitionsmässigt också rör sig kring kommunikation. Man kan inte vara egoistisk om det inte finns andra människor att vara egoistisk mot. Fast man kanske inte riktigt märker det om man inte kan känna igen sin egen narcissism.
Hos Harald Welzer hittar jag ett citat ur Hanna Arendts bok Eichmann in Jerusalem:
So that instead of saying: What horrible things I did to people!, murderers would be able to say: What horrible things I had to watch in the pursuance of my duties, how heavily the task weighed upon my shoulders!
Himmler och andra höga nazister ansåg alltså sig själva som särskilt moraliskt högstående. Ungefär som nynaziser idag.
Om man ser sig omkring idag så tycker jag att man kan se exempel på det här i dagens religion också. Men man kan också hitta motsatsen. Att det är så förefaller mig inte konstigt, för det är just det här som religionen sysslar med. Det kan gå rätt och det kan gå fel. Skillnaden kanske är självrannsakan gentemot självrättfärdigande?
Skicka en kommentar