Kjell Albin Abrahamson om situationen i Polen

I sitt inlägg i sydsvenskan skriver Kjell Albin Abrahamson en något förvirrande text om religionens ställning i Polen och jämför med situationen i Sverige. Redan titeln "Nu är bara kyrkan öppen på storhelgerna" är (även om den är språkligt korrekt) lätt att misstolka till sin motsatta mening.

Skribenten har rätt i att religionens ställning i Polen är enormt mycket starkare än i Sverige. Att religionen i Sverige skulle vara död är dock en sanning med modifikation.

Vidare bör nog skribenten kolla upp definitionen av orden han inte säger sig förstå innan han lägger ut sina nedvärderande åsikter kring föreningen Humanisterna, vars namns betydelse har gått honom förbi. En enkel wikipediasökning på nätet ger att ordet "Humanist" kan anspela på det medeltida renässans-idealet som bla utrycks enligt följande:

The over-riding goal of humanists, who may be said to have valued the witnesses of reason and the evidence of the senses in reaching the truth over the Christian values of humility, introspection, and passivity, or "meekness" that had dominated European thought in the previous centuries, was to become eloquent in rhetoric.

I det avslutande stycket kommenterar Kjell Albin hur de alla stora affärer i Polen tvingas hålla stängt under storhelgerna: "Ingen har frågat mig vad jag tycker om de stängda affärerna. Jag säger som jag alltid har sagt: Det finns ingen konsumism med mänskligt ansikte." Vad menar han - anser han därmed att affärerna alltid borde tvingas hållas stängda på grund av att han inte tycker om konsumism? Vad anser han är humanism? Är det att låta religionen styra hur fria människor spenderar sina lediga dagar? Eller är det likställt med en statsstyrning av ett land där ingenting konsumeras?

Vilken var egentligen meningen med arikeln? Vad ville skribenten ha sagt? Ett förtydligande hade faktiskt varit på sin plats, för som texten nu är skriven ger den upphov till, åtminstone i mitt huvud, fullständig förvirring.