Jag ger humanisterna rätt

Ett antal medlemmar av föreningen Humanisterna skriver i dag ett inlägg på Svenska Dagbladet, som det är mycket svårt att inte instämma helhjärtat i. Det handlar om hur kristenheten har en gräddfil in i TV och radio via mässor, helgmålsböner och liknande, som sänds oredigerade helt utan kritiskt granskning. Det visar sig, påpekar skribenterna, bryta mot sändningslagen. Inte helt förvånande kanske. Jag har tagit upp ämnet förut, bland annat här.

Med detta sagt är det spännande att läsa övriga bloggares reaktioner på insändaren. Föga förvånande har många troende svårt att skilja på äpplen och päron. Någon ställer frågan "varför har sportintresserade en frifil in i TV?", utan att för en sekund fundera över att sport inte handlar om opinionsbildning, sport är i någon mening fullständigt oviktigt. En TV-sänd mässa är ingen dokumentär om religion, det är propaganda för religion. Hade denna skribent tyckt det var ok om ett specifikt parti fick två timmars sändningstid i den statliga televisionen utan kritiskt granskning av kommentarer eller med motsvarande sändningstid för oppositionen? Sen finns det de som faktiskt tar frågan på allvar också, ur en bland annat rent juridisk synvinkel. Tydligen är det en kristdemokrat som sitter i ledning för den utredning om sändingsavtalet för SVT som nyss genomförts. Det är nog inte så svårt att lista ut vad den utredningen kommit fram till i den här frågan...

Andra bloggares åsikter om religion, TV, religionsfrihet, opinionsbildning